Skördetiden
är här. Det man för ganska länge sedan sådde och planterade, och
sedan dess har vårdat, kan man nu skörda frukterna av. Vi lever
både i en rik tid och i ett rikt land, åtminstone under hösten då
vi påminns om hur lätt det gröna växer hos oss, förutsatt att vi
tar hand om det förstås. Annars tar lätt ogräset och
mördarsniglarna över.
Tänk om vi kunde ägna människor samma omsorg och omtanke. Tänk om vi kunde se varandra som unika resurser, som rika frön som inom oss bär de allra rikaste gåvor att berika världen med, gåvor som bara väntar efter att komma i rätt jordmån och få lite omsorg för att blomma ut i regnbågens alla färger. Men det gör vi inte.
Tänk om vi kunde ägna människor samma omsorg och omtanke. Tänk om vi kunde se varandra som unika resurser, som rika frön som inom oss bär de allra rikaste gåvor att berika världen med, gåvor som bara väntar efter att komma i rätt jordmån och få lite omsorg för att blomma ut i regnbågens alla färger. Men det gör vi inte.
Vi
har nämligen fullt upp med att klassificera människor efter kön,
ålder, bakgrund och annat. Män ÄR si medan kvinnor ÄR så,
ungdomar är slarviga och äldre är långsamma, svenskar är på DET
viset och invandrade är på DET viset. Och så håller det på. Det
är viktigare att upprätthålla rådande samhällsordningar än att
ge möjlighet för människor att växa. Det är viktigare att
behålla maktförhållandena än att bygga ett samhälle där alla
känner sig lika mycket värda.
Vi
arbetar för att stärka medvetenheten om att vi lever i ett
patriarkalt samhälle där den vita mannen mitt i livet är normen.
Därmed ses kvinnor som avvikare, invandrare likaså och allra mest
avvikande är kvinnor med annan etnisk bakgrund än svensk och med en
eller flera funktionsnedsättningar. De har det absolut sämsta
utgångsläget när det gäller att skapa sig ett gott liv i
gemenskap med oss andra. De är ju redan bortdefinierade.
Det
är här vi måste tänka om. Vi måste lära oss att se att det som
är ”främmande” inte nödvändigtvis är farligt. Det som är
olikt oss är inte automatiskt sämre. Det som en annan människa kan
göra berikar livet för oss andra, precis som våra förmågor också
bidrar i samma mån till en bättre värld. Och dit når vi genom att
ta det första steget, nämligen genom att stödja och uppmuntra
varandra.
Det
spelar ingen roll om du är kvinna eller man, om du är från Sverige
eller från Irak, om du är gammal eller ung – Alla bildar vi
tillsammans den samhällsgemenskap där vi befinner oss, och den ska
vi ta hand om och vårda. Gör vi inte det tar ogräs och
mördarsniglar i form av förtryck, våld och rasism över. Våra
barn förtjänar något bättre i arv än ett sådant misslyckande
från vår generations sida.
Birgitta
Axelsson Edström, Susanne Johansson och Mariann Karlsson
Vänsterpartister
och ninjafeminister, Kalmar län
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar