måndag, september 24, 2012

Arga tankar från sjuksängen på vänsterkanten...

Jag är rätt låg idag. Det har sin förklaring i att det känns som om jag har en förskärare instucken i vänstra sidan av halsryggen. En sån kan få vem som helst ur balans. För mig innebär det en massa sängliggande, värktabletter och uteblivet politiskt arbete. Det stör mig i allra högsta grad. Jag har inte självmant valt att utebli från dagens kommunfullmäktigemöte, det ska alla veta i varje fall. Det finns det väl tillräckligt med folk som har gjort, om man tittar på hur det såg ut i bänkarna hos andra partier. Viktigare i ett längre perspektiv än min krånglande nacke är den sandlådementalitet som sprider sig i de parlamentariska leden. Den kan hota demokratin. Jag hoppas folkvalda är mer mogna än så.... Hallå! Väx upp!

Detsamma skulle jag vilja säga till det stora partiet vi har till höger om oss på den politiska skalan. Jag såg nämligen fyra toppolitiker sitta i TV-soffan idag. De skulle kommentera sin "affärsplan". Ja, jag medger att själva ordet får mig att hamna på minus. När man inte pratar om politik, visioner, ideologier och vilja utan om affärer, då har det blivit allvarligt fel. När man dessutom inte, trots otaliga chanser, lyckades lämna klara ja- eller nejbesked på enkla frågor, då blir det direkt pinsamt.

Sanningen är ju att detta är borgerlig politik. Innehållet ger inget alternativ till dagens regeringsvägval, det är typ samma sak. Det är major Björklunds utbildningsförslag, fast klädda mindre i revärer och mer i plysch, och det är högerinspirerad skatte- och privatiseringspolitik, dock med lite mindre steg. Jag blir bedrövad. Och jag kan mycket väl tänka mig att det finns många sympatisörer och medlemmar som undrar vilket håll "det hederliga gamla arbetarpartiet" är på väg. Det måste kännas märkligt.

Den store partiledaren betonade att folk ska kunna lita på att saker och ting bevaras som de är. Det handlade om jobbskatteavdragen till exempel. Man ska inte "riskera tryggheten". Vilken trygghet? Eller vems trygghet? Det är tydligen viktigare att bevara tryggheten för den som har den i överflöd, medan viljan att ge trygghet till den som saknar den inte är speciellt högprioriterad. Nu var jag kanske snäll i onödan förresten. Viljan är inte lågprioriterad, den verkar helt enkelt inte finnas. Eller är det en ny konstig trygghet man pratar om, den att veta att morgondagen är precis lika fattig och arbetslös som gårdagen och dagen som idag är?

Jag blir orolig. Vi har ett val 2014. Ytterligare fyra år med alliansen i styrhytten vore en katastrof. Men vad är alternativet egentligen? Ja, i dagsläget finns det bara ett. Medan ett parti gräver ner sig i sin affärsplan och sätter siffrorna framför mänskliga behov och ett annat parti sätter sig i knät på regeringen och bidrar till en flyktingpolitik som inte heller den sätter människan främst så finns det bara ett parti som vågar formulera en alternativ politik som innebär skillnader mot dagens. Ingen är nog speciellt överraskad när jag säger att det är Vänsterpartiet.

Nu gäller det att vi vässar argumenten, lägger konkreta och genomförbara förslag och ser till att vända skutan. 2014 gäller det. Vi, vår miljö, vårt klimat och vår gemenskap behöver en annan politik, och det lär inte vara någon annan som formulerar den. Vi lär spela ensamma på vänsterkanten, men vi kan göra det jäkligt bra!



Inga kommentarer: