Problemet var dock att ingen högtalaranläggning eller hörslinga fanns att tillgå. Kommunens tjänsteman gjorde vad han kunde för att höja rösten, men när man samtidigt som man pratar ska vända sig mot en kartbild, peka och dessutom måste konkurrera med matsalens skorrande och brusande kylanläggningar, då blir det en svår kamp att nå fram med information. Och det är väl ändå information som skulle ges till åhörarna, en åhörarskara med ganska hög medelålder som kom dit med ett enda intresse: Att få veta mer om vad som ska hända med boendemiljön.
Som företrädare för Kalmar kommun skäms jag faktiskt. Det var ett av samtalsämnena när vi grannar pratade lite direkt efter mötet. Flera tackade mig för att jag sagt ifrån under diskussionen om den bristande tekniken, men frågan är om det verkligen hjälper. Kalmar kommun pratar om tillgänglighet och slår oss för bröstet över ramper vid trappor och
soffor med armstöd vid busshållplatserna, men var finns omsorgen om de människor
som saknar delar av sin hörsel? Jag har tidigare många gånger påtalat problemet under kommunstyrelsens möten, då vissa ledamöter helt verkar sakna förmåga att lära sig använda den enklaste teknik man kan tänka sig. Jag har också påtalat det ganska absurda i att vi tidigare genomförde det kommunala handikapprådets sammanträden utan fungerande ljudanläggning. Så är det nog tack och lov inte längre. Det FINNS ju hjälpmedel, både fasta och mobila, och
det kan inte vara en omöjlighet att anskaffa och använda sådana år 2012. Jag
vill att Kalmar ska vara en kommun för ALLA, även under samhällsbyggnadsnämndens
informationsmöten. Med lite vilja och engagemang så borde det
gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar