fredag, augusti 24, 2012

Samma gamla rädsla....

Det där med rädsla är ganska intressant. Och vanligt, men det är verkligen inte speciellt hippt att visa att man är rädd, eller att erkänna att man har gjort en missbedömning i någon fråga. Man tar till andra strategier istället, men egentligen handlar väldigt mycket om just rädsla.

Rädsla inför kunskap, nyheter, det främmande och okända, inför det som är olikt en själv, det som inte låter sig kontrolleras eller styras, inför framtiden. Kanske är rädslan, och strategierna för att hantera den, något av det mest grundläggande mänskliga vi har. Just idag blev det så tydligt för mig.

En del blir mästrande för att dölja egen okunskap och låter den egna osäkerheten övergå till överdrivet styrande av andra. Andra går undan och bygger berg av sin rädsla, berg som hindrar den egna tillväxten. Åter andra suger åt sig varje möjlig situation att utöva någon form av makt och tror sig därigenom både kontrollera situationer, andra människor och sin egen rädsla. Känner vi igen det?

Idag känner jag igen det i Anders Behring Breivik. Jag ser i hans vilja att hindra, rasera och förstöra just det maktbegär som är frukten av den lille pojkens rädsla inför det som känns nytt, främmande och olikt honom själv. Hans självhävdelse, hans "rätt att döda för den rätta kampens skull" och hans ovilja till att känna ånger inför de fruktansvärda terrormord han har begått är i själva verket strategier för att hantera rädsla. Det är en insikt som gör både ont och som gör en upprörd. Vilket samhälle fostrar sådana människor, rädda små människor som anser sig ha rätt att använda andra för sina egna syften bara för att de inte själva kan hantera sina egna problem?

Vi måste göra vad vi kan för att motverka att sådan händer igen. Vardagsrasismen breder tyvärr ut sig. Det hjälper inte att Breivik hamnar i fängelse i 21 år med omprövning vart femte år. Vi måste göra mer. Idag fick vi en rapport från ett arbete som bedrivs i Kalmarsunds gymnasieförbund. Det handlar om en Global profil som innebär samarbete med elever, lärare och skolor i andra länder (Uganda, Sydafrika och Nicaragua har hittills varit aktuella) och arbetet syftar bland annat till till att öka förståelsen mellan kulturer, att inspireras av varandra och att utveckla den egna lärandeprocessen. Presentationen vi fick idag av deltagande elever och lärare var MYCKET givande.

Deras arbete inspirerar verkligen! Jag hoppas att deras förhållningssätt smittar av sig på andra som inte direkt deltar i profilen, och jag tror faktiskt att "ringar på vattnet"-bilden är relevant här. Unga människor (och lärare förstås) som får uppleva att det som är främmande inte är farligt bara för att det är nytt och olikt utan istället lärorikt, spännande och utvecklande kan sprida goda vibrationer långt utanför skolans väggar och långt efter det att skolan är slut. Jag tror på de goda exemplens makt även i det här sammanhanget!

Rädsla motverkas och hanteras med kunskap, nyfikenhet och stark självkänsla. Låt oss satsa på att bygga upp det, hos oss själva, hos varandra och hos det uppväxande släktet, snarare än att via olika strategier bygga murar av en rädsla som vi inte vågar hantera. Då kan vi bygga en betydligt bättre värrld, "där var och en är människovärd" som vi sjöng redan på 1970-talet. Nu är det 2012, och vi behöver sjunga precis samma sak fortfarande. För än har vi en ganska lång bit kvar.

1 kommentar:

Birgitta Axelsson Edström sa...

Jag vill förtydliga: Alla kommentarer granskas inför publicering och inga anonyma inlägg tillåts.