söndag, juni 17, 2012

Eller???

"En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar...." avslutade dagens gudstjänst i Vasakyrkan. Idag blåser det dessutom ganska ordentligt så raden "nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar" hade också sin relevans. Söndagsskolan hade sin avslutning och nu väntar sommaren. Många ser fram emot sol, bad och utelekar. Hoppas det blir möjlighet till mycket sådant för alla barnen!

Själv går jag fortfarande med en lite gnagande olustkänsla över feminismens framtid. Det är lätt att fastna där när man matas mer än vanligt med de kroppsliga kvinnoidealen i tidningar och på reklamaffischer. Hur många av oss klarar av att leva upp till det där? Att vara modellsnygg samtidigt som man tar hand om familjen OCH gör lyckad karriär? Vi har fastnat, inte bara i Sverige i stort utan även på andra plan. Visst gör den borgerliga politiken sitt till för att dra utvecklingen tillbaka, med bristande resurser till offentlig sektor och förlitande på att frivilliga krafter ska ta över och att kvinnors lott ska vara att arbeta deltid, ta hand om barnen, städa hemmet och "vårda frisk man i hemmet", men vi andra har också en läxa att göra. Vi måste helt enkelt peka på orättvisorna och lyfta upp det faktum att patriarkatet regerar, starkt och mäktigt, och att det är moraliskt förkastligt. Vad väntar vi på? Att någon annan ska göra det?

Något som blir tydligare och tydligare är att vi många gånger har fel perspektiv. Det har vi haft länge. Vi tittar på kvinnor och tänker "hur ska vi få in kvinnorna i maktrummen?". Sanningen är ju att vi redan har nått dit i formell mening. Vi kvoterar. Vi har "varannan damernas" och vi har lika rösträtt. Kön är en diskrimineringsgrund. Formellt har vi alltså till stora delar nått målet, men absolut inte reellt. Kvinnor har mindre att säga till om när de väl sitter i styrelserna. De får plats nr 2 när nomineringslistor varvas. Kvinnor värderas olika jämfört med män. Kvinnor måste vara kompetenta. När det gäller män diskuteras inte kompetens. Hittar man inte en riktig femetta till kvinna går det bra med en halvdålig man. Det låter inte klokt, men om vi tänker efter så inser vi att det faktiskt ser ut så på väldigt många håll.

Det leder oss till det rätta perspektivet, nämligen "hur kan det komma sig att den som har makten så självklart har den?", och det är då det börjar svida till. Det är när vi rör oss bort från "kvinnor som offer"-perspektivet som männens position blir så tydlig, och det är nog smärtsamt för många. Det är nämligen då mannens maktställning måste ifrågasättas. Då duger det inte med härskartekniker, att höja rösten, att bli arg och ryta som en furie, för då måste man istället reflektera över varför det är så naturligt att den som har makten också ska ha makten. Och det är jobbigt att börja ifrågasätta sig själv, men det är ett måste om vi ska komma nånvart med rättvisearbetet. Man måste sluta att lägga missförhållandena så långt som möjligt bort från sig själv, och istället börja jobba med det faktum att man själv och de egna tankesätten är en del av problemet.


För visst måste vi vara förebilder här? Det kan väl inte vara så att vi på vänsterkanten fortfarande låter en detalj som vilket könsorgan vi har fått bestämma om vi får tillträde till maktkonstellationerna och de viktiga diskussionerna? Det kan väl inte vara så att en klick människor på ett naturligt sätt får makt medan andra inte får det? Det kan väl inte vara så att vårt ideal är detsamma som det som efter ett tag rådde i Orwells Animal Farm, nämligen "All animals are equal, but some animals are more equal than others".


Eller?

Inga kommentarer: