torsdag, mars 29, 2012

Trött, men på krigsstigen

Idag har det varit en lång dag fylld med aktiviteter som har krävt en hel del. En förmiddag på omsorgsförvaltningen kring bemanningsfrågor, en eftermiddag med omsorgsnämndsmöte, en tidig kväll med distriktsstyrelsen och en avslutning i kyrkan vid orgeln med förberedelser inför en begravning på måndag. Däremellan så gott som ingen paus överhuvudtaget. Jag orkade inte ens titta på slutet på Antikrundan på TV när jag kom hem, och så tappade jag dessutom tålamodet med hockeyspelarna i DIF och Örebro när de slogs mer än spelade hockey de sista sju minuterna av matchen i kvalserien. DÅ vet jag att jag är trött. Huvudet kokar.

Men det blev en intressant dag. Lärorikt och lite framgångsrikt på dagen, och en stor lättnad på kvällen. En sak är jag helt övertygad om: Man ska inte ha uppdrag som man inte trivs med, så sådana har jag numera valt bort. Det finns nog med energitjuvar i omgivningen ändå utan att man frivilligt behöver sätta sig i situationer där man vet att man ständigt blir dränerad på kraft av olika skäl. Numera är jag tillsammans med NinjaMariann kvinnopolitiskt ansvarig i partidistriktet. DÄR kan vi, och ska vi (och måste vi för det behövs!!), göra nytta :-)

Men, när man väl sitter hemma i soffan och pustar ut och tror att man är tröttast i världen, så påminns man om att det finns de som drabbas värre. Tänk så mycket elände vi människor kan ställa till för varann! Mår någon bra av det? Nej, det kan jag aldrig tro, men varför måste man då sätta krokben för andra? Handlar det om självhävdelse? Om att hämnas på grund av nån oförklarlig oförrätt? Om oförmåga att itu med verkliga problem? Om tillkortakommanden i ledarskapet? Eller om att man faktiskt inte begriper bättre?

Jag vet inte. Jag vet bara att det finns människor som hamnar i kläm, och som inte alls förtjänar det. Sådant sörjer jag över, och jag kan bara se till att göra mitt yttersta för att hjälpa. Det är mitt uppdrag som medmänniska. Det värsta är ju som bekant inte onda människors handlingar, utan det är när de man trodde var vänner helt enkelt inget gör. Jag tänker inte bete mig likadant. Ska jag kunna se mig själv i spegeln i fortsättningen också, så måste jag dra i de trådar jag kan. Det är mänskligt, och det är vad såväl min ideologi som min kristna tro säger åt mig att göra.

Ingen förtjänar att bli utsatt för andras elakhet. Punkt.

Inga kommentarer: