Värt att fundera över

Mörkret sänker sig efter bussfärden hem. Det är vackert ute. Massor av vit snö täcker marken och vita bomullstussar pryder buskar och grenar. Lyktorna som lyser upp gårdens gångstigar har fått vita baskrar och kepsar. Till och med grannen som alltid kör bil på gården har gett upp och inser att det inte funkar att köra mellan snödrivorna. Istapparna har inte börjat växa än. Och inomhus är det varmt och skönt. Den nya kandelabern får nya längre ljus och sprider sin goa värme. Vi har det bra i Djurängen :-)

Då går tankarna till andra. Till dem som inte har något hem. Till dem som har fått sin trygghet raserad av samhällets allt hårdare klimat. Till dem som inte får sin sjukdom klassad som sjukdom utan som "arbetsovilja". Till dem som inte får tillgång till sjukgymnastik längre eftersom de "ändå inte kan bli bra". Till dem som inte vågar öppna sitt pensionskuvert eftersom de VET att det inte finns någon framtid där eftersom de av sjukdom och andra skäl inte har KUNNAT jobba och skaffa sig en pensionsgrundande inkomst hur gärna de än har velat. Till de kvinnor som blir slagna, förtryckta och fråntagna sin självkänsla och sin värdighet av känslomässigt stympade män som varken vill eller kan sluta slå. Till människor runt om i världen som riskerar sitt liv för att de vill leva i frihet och vill ha rätt att uttrycka sina åsikter. Det finns sannerligen många medmänniskor att tänka på.

Under tiden sysslar vi med annat. Vad krävs för att vi ska se sammanhangen? Vad krävs för att vi ska skilja det som är viktigt från skitsaker som i det långa loppet inte betyder nåt? Vad krävs för att vi ska se att vi kan sprida värme istället för att klaga över att det är kallt en otroligt vacker dag i februari?

Det är nåt som kan vara värt att fundera över.