onsdag, februari 08, 2012

Feltänkt Fredrik!

Vår statsminister har aviserat att man ska kunna jobba tills man är 75 år. Det blir liksom lite snett, Fredrik. Vad är nytt i den tanken?

Sanningen är ju att de allra flesta faktiskt arbetar tills de är 75, men inte i det vanliga förvärvslivet. Reinfeldt utgår från att vi måste öka antalet arbetade timmar. Den tanken kan jag förstå, men vem ska då göra de obetalda timmar som våra äldre idag utför i föreningslivet och som anhörigvårdare? Och hur ska allt det arbetet finansieras? Det brukar inte vara utgifter som statsbudgeten tar hänsyn till i detta mörkblå tidevarv i Sveriges historia. Där är det betydligt vanligare att man delar ut resurserna i form av skattelättnader till folk som redan har det gott ställt. Nu ser vi resultaten av den politiken. Det finns helt enkelt inte resurser att klara välfärden med, utan folk ska arbeta så länge att de inte behöver någon pension.

Dessutom utgår vår ärade högeröverkucku från att man faktiskt orkar arbeta i tio år till. I själva verket är det väldigt många som inte ens orkar till 65 idag. Det handlar om tunga jobb och om kroppar och psyken som inte längre har krafterna kvar. De allra flesta människor har arbetsmiljö och arbetsuppgifter som inte håller för tio års längre förvärvsliv. Att då höra att man ska skola om sig vid 55 års ålder om man inte orkar med sitt ordinarie arbete, vilket Reinfeldt faktiskt har sagt, är en skymf. Utgår han verkligen från att alla människor har "valt" sitt arbete och dessutom har ekonomisk möjlighet att sätta sig på skolbänken och sadla om när man är 55 med den osäkerhet som allt det innebär? Visst ska möjligheten finnas, men att utgå från att det skulle vara ett generellt lyckopiller för en underbetald ensamstående undersköterska med värk och utsliten kropp är att vara naiv. Något intresse för att göra något åt villkoren i arbetslivet, det som verkligen skulle kunna göra nytta till exempel i form av fler anställda, stöd och handledning inom vård, skola och omsorg, verkar ju inte finnas. Det här är ännu ett exempel på att den kapitalistiska världen sätter människor i kapitalets tjänst istället för tvärtom.

Nej, behöver vi utöka antalet arbetade timmar i det här landet ska vi se till att sätta de unga i jobb. Ungdomsarbetslöshet är förödande både för de individer som utsätts för den och för det samhälle som inte värderar sina unga människor. Det finns mängder av uppgifter att utföra. Välfärden kräver fler arbetande händer och hjärtan. Se till att det blir möjligt för våra ungdomar att hitta en plats där de är behövda istället för att slita ut redan utslitna äldre som har arbetat i 45 år. Det tjänar ju alla på!

Inga kommentarer: