måndag, januari 09, 2012

En inre kris som måste hanteras

I morgon den 10 januari har vi årets första kommunstyrelsemöte. Jag är hemma idag med hosta och allsköns förkylningssymptom men siktar ändå på att vara med i morgon. Sina förtroendeuppdrag ska man ju sköta med största allvar och så gott man kan. Det är viktigt. Det är liksom inte vanliga jobb, det är uppdrag som man har fått i demokratins tjänst och det finaste som finns.

Men, här föreligger nu ett problem. Det är som på julafton när vi hör att Karl-Bertil Jonsson genomgår en inre kris. Är det möjligt att sköta ett uppdrag när möjligheter att läsa in materialet inför sammanträdet saknas? Jag fick nyss en avi via posten.


Där meddelas som synes att ett brev ankom den 5 januari (trettondagsafton, i torsdags). Brevet är för stort för att delas ut i brevlådan och måste hämtas på macken där man numera hämtar sina stora brev och paket. I det aktuella brevet ligger handlingarna inför kommunstyrelsen. Tjockleken är alltså mer än sådär sju-åtta centimeter. Det är således en ansenlig mängd handlingar. Idag är det den 9 januari. Sammanträdet börjar i morgon kl 0800. Jag har feber idag och kan inte ta mig iväg till macken, eller kan och kan, det är nog inte så himla lämpligt. Alltså får jag vänta tills goe maken kommer hem någon gång framemot kvällen så att han kan vara behjälplig med hämtning.

I slutet av förra veckan kom kallelsen via e-post. Det är ju jättebra. Där fanns också hänvisning till länkar med handlingarna. Problemet är bara att som ersättare i kommunstyrelsen får man inga redskap för att kunna utnyttja sådana nymodigheter. Den privata lilla rosa dator jag använder i jobbet (en julklapp från goe maken för ett par år sedan) och som jag hade tillgång till under helgen är alltför kraftlös med sin mobila uppkoppling  (privat betald) för att kunna hämta hem handlingarna. Den låser sig. Frustration är bara förnamnet. Jag har fått en dator via mitt uppdrag i Omsorgsnämnden. Den har, sedan jag fick den i våras, sammanlagt fungerat i ungefär tre och en halv vecka. När jag fick tillbaka den efter ett halvårs reparation den 16 december fungerade nätverkskortet i 10 dagar för att sedan stendö på Annandag jul. Datorn har dock kapaciteten att fixa  handlingar av KS-tyngd men har ju inget i sig med mitt uppdrag i KS att göra. En annan möjlighet hade varit att stödja inköp av sk läsplattor till alla i styrelsen för Kalmarsunds gymnasieförbund, ett förslag som vi återremitterade i september eftersom det saknades kostnadsberäkningar. Sedan dess har inget hänt i frågan. Det kan ju inte vara rimligt att man ska handla innan man vet vad det kostar? Det tycker jag fortfarande, men det är ju märkligt att det ska ta över en termin att se över frågan när man redan i september i arbetsutskottet menade sig ha tillräckligt med underlag för att köpa in plattorna. Hur som helst, där är det tyst. Egentligen ska inte heller gymnasieförbundet förse ledamöter i Kalmars kommunstyrelse med nödvändiga sammanträdesredskap, men självklart hade en sådan platta gått att använda i fler forum än gymnasieförbundet om man hade fått tillgång till en. Gymnasieförbundet ska först och främst se till att det finns IKT-resurser till elevernas utbildning, och där saknas resurser sedan en lång rad av år. Eleverna först alltså, sedan styrelsen.

Summa summarum: KS är mer och mer en angelägenhet för de heltidspolitiker som via sina respektive uppdrag får tillgång till redskap som gör att de kan läsa in sig på beslutshandlingar. För oss andra ska rollen tydligen vara att bara sitta med och på sin höjd ta tillfällen i flykten och skjuta från höften. Jag tycker inte att det är rimligt. Jag tycker inte att det är speciellt kul heller, men framförallt är det respektlöst gentemot väljarna och mot demokratin. Att veta att beslut fattas efter en sömnlös natt, för det är ju precis så det måste bli åtminstone i mitt fall när natten är den enda tidpunkt då jag har handlingarna tillgängliga, kan knappast kännas som direkt rättssäkert för någon. Kloka beslut brukar inte formas under sådana förhållanden. Observera att ingen skugga ska falla över de tjänstemän som försöker hantera situationen så gott det går. Utan deras arbete hade inga handlingar kommit ut överhuvudtaget. Problemet är bristande förståelse på helt andra nivåer i organisationen för villkoren för ledamöter som inte har tillgång till alla faciliteter dygnet runt. Min inre kris kvarstår alltså: Ska jag avstå från mötet av det enkla men pinsamma skälet att jag inte kan läsa handlingarna, ska jag gå dit och försöka hänga med så gott det går eller ska jag stanna hemma och hänvisa till att jag fortfarande är förkyld (vilket i och för sig förmodligen är helt sant)? Vilket är den bästa hanteringen utifrån demokratins och förtroendeuppdragets synvinkel?

Inga kommentarer: