onsdag, augusti 03, 2011

Detta skrämmer mig

Det finns tillfällen då jag på allvar börjar undra vad som händer med människor. När jag läste följande blogginlägg inföll ett sådant tillfälle: http://annelieenochson.blogspot.com/2010/07/hatbrottslagen-ar-problematisk.html

Till saken hör följande: Skribenten bor i Göteborg och är riksdagledamot för KD.

Hur i all världen kan det vara ett problem att trakasserier begränsas? Finns det för lite hat i världen? Behöver vi mer? Är det en mänsklig rättighet att se ner på andra människor för att de inte är likadana som vi själva?

Nej, Annelie är helt ute och cyklar. Vi behöver mer KÄRLEK, inte mer hat. Vi behöver MER tolerans, inte mindre. Och vi behöver definitivt inte fler som helt i onödan tar på sig offerkappan. Den här världen offrar tillräckligt många ändå i verkligheten, i svält, i krig och genom massakrer och terrordåd. Det förvånar mig att inte det står tydligt och klart för en riksdagsledamot som borde vara uppdaterad på händelser i världen. Just nu är dessutom det grannland som ligger så nära hennes egen hemstad drabbat alldeles speciellt. Jag tror inte att det var kärlek, öppenhet och tolerans som låg till grund för bombningen och massakern där, utan helt enkelt intolerans och hat.

Eller är det viktigare att sprida hat än kärlek även i denna tid? Den tanken skrämmer mig. Jag hoppas dock ännu att vi är fler som står upp för rätten att älska än för rätten att hata.


4 kommentarer:

Seppo Laine sa...

Äh, det är ju KD:are, de har närmare kontakt med sina föreställningar om Gud i sin egen skalle än verkligheten...

Birgitta Axelsson Edström sa...

Ja, jag begriper mig inte på den här typen av inlägg i alla fall. Som troende själv så blir jag ordentligt besviken... trots att det är en KD-politiker som trampar i klaveret. Det är på något sätt en för stor fråga för att hamna i den vanliga sandlådegyttjebrottningen. Vill vi ha ett hållbart samhälle eller inte? Och vill vi att människor ska ha ett gott liv eller inte?

TB sa...

Bara ännu ett i raden av exempel på att det finns en ärkereaktionär och perukstockskonservativ svans inom KD. Denna svans har ingenting med kristendom att göra och dessbättre blir den alltmer marginaliserad, till och med inom det egna partiet.

Utanför denna alinierade minoritet är det uppenbart att kärleken är vacker i alla sina former. Lika uppenbart som det är att vi alla gör klokt i att avhålla oss från att ha synpunkter på vilka former den tar sig för någon annan.

Birgitta Axelsson Edström sa...

Ja TB, du har rätt. Det är det bästa vi kan göra.