onsdag, januari 12, 2011

Passiviserande skolpolitik, suck!

Ja, man är ju tyvärr inte förvånad
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article8399910.ab

Jan Björklund säger alltså nej till att ge eleverna möjlighet att överklaga betygen. Det är obegripligt men logiskt. I Jan Björklunds värld är nämligen eleverna skolans värsta fiender. De ska vara där, göra som lärarna säger, inhämta den kunskap som läraren definierar som "rätt" kunskap och därutöver inte engagera sig. Elevdemokrati är ett begrepp som måste anses vara ett fult ord i Folkpartiets skolpolitik, eller ska jag hellre säga Jan Björklunds skolpolitik? För inte är den väl vare sig särskilt liberal eller folkpartistisk?

Skolan är till för eleverna, det är min klara ståndpunkt och utifrån den ska skolans uppdrag formuleras och utföras. Risken att elever skulle bli orättvist behandlade av den svenska lärarkåren ska inte överdrivas. Vi har, i synnerhet i de offentligt drivna skolorna, väl utbildade lärare som gör sitt jobb på ett utmärkt sätt och med elevernas bästa för ögonen. Det finns dock en risk att det blir fel ibland, och då måste det finnas möjlighet att korrigera det. Även solen har som bekant sina fläckar. Det nu liggande förslaget kanske inte är perfekt det heller, men det är ett steg åt rätt håll. Elevernas rättssäkerhet måste stärkas, inte försvagas. Det är ju deras liv och framtid det handlar om.

Blir det dessutom verklighet med det huvudlösa förslaget att skriva in skolk i betygen så tar Jan Björklund ett steg till i riktning att göra skolan elevfientlig istället för utvecklingsbefrämjande. En elev som i tonåren kan ha trassliga perioder av orsaker som ligger långt utanför elevens egen kontroll och i och med sitt betyg får "Trassel-pelle-stämpeln" i pannan för resten av livet. Snacka om att dela in våra ungdomar i A- och B-lag!

Jag hoppas för våra elevers skull och för Sveriges framtid som välmående nation att Jan Björklund lyssnar på de tunga remissinstanserna och överraskar mig åtminstone lite grann. I en enda fråga kan väl eleverna få utöva inflytande över sin egen utbildning och dess resultat, eller är det för mycket begärt? Hur kommer Sverige att se ut om vi fostrar fram initiativlösa ungdomar som inte får lära sig att ta ansvar för sina liv? Hur kommer det att bli om våra elever vänjer sig vid att andra bestämmer över dem? Vad betyder det för vår demokrati och för vår samhällsutveckling? Jag vågar knappt tänka tanken, så farlig är den.

Inga kommentarer: