onsdag, januari 26, 2011

Ny mandatperiod, nya utmaningar

En ny mandatperiod har just inletts. För många förtroendevalda innebär det ändrade förhållanden. Just här i Kalmar känns det som om tidernas generationsskifte är på gång. Det är väldigt mycket nytt folk i nämnder, presidier och arbetsutskott. Nåja, en del sitter ju kvar som vanligt och som väntat, men på många håll är det många helt nya ansikten. Det är ju både plus och minus.

På plussidan finns förstås det där med friska nya ögon och nya perspektiv. Som ny kan man ställa de frågor som man inte ställer som erfaren inom området, trots att det kanske skulle ha behövts. Det finns också en hunger och förändringsvilja när man är ny och som man inte lika ofta hittar hos den som är gammal i gamet. Det är också positivt, och sådant behövs. Att elda lite under baken på gamla föreställningar och "så har vi alltid gjort"- och "så kan man inte göra"-attityder skadar ju inte. Själv tycker jag att sådant är roligt, och jag skulle inte vilja bita mig fast i gamla uppdrag som man har haft i åtta eller kanske ännu fler år. Jag satt i en nämnd i tolv år en gång i tiden. Det var för länge. Man lär sig av sina misstag.

Men på minussidan finns också behovet av kontinuitet, en kontinuitet som i de allra flesta fall är positiv och inte negativ. Det är inte lätt att som ny politiker inom ett område hamna i ett sammanhang där alla andra också är lika gröna, och där man inte har vare sig historia, erfarenhet eller kompetens. Man skaffar sig inte det hur snabbt som helst, men medan man gör det så rullar ju verksamheten ändå. Den måste ju göra det.

Här finns risken att politiken abdikerar. Det är INTE bra. Det verkar dessutom kontraproduktivt eftersom nyvalda i det läget kan börja tro att de inte spelar någon roll. Är det dessutom det allra första uppdrag man har så är den risken ännu större. Man behöver lite mentorskap, och det är ju svårt när alla är lika nya och de förra har lämnat skutan helt och hållet. Sen måste man ju ställa frågan: Vem är det som styr när de styrande inte gör det? Det är ju ungefär som på julaftons Kalle Anka-program där Musse och Kalle (och Långben också skrämmande nog) tror att Långben kör bilen med husvagnen nerför serpentinvägen när de alla tre sitter just i husvagnen och äter frukost i godan ro.

Visst ska vi värdera nya perspektiv och vi ska se till att ta för oss när vi hamnat i nya sammanhang, men vi får inte samtidigt hamna i fällan att förminska betydelsen av kunskap och kompetens. Jag ser just nu lite för mycket av den varan kastas på sophögen, och det händer dessutom alltför ofta. Ska politiken få styra, vilket ju är meningen med de demokratiska valen, så måste man få förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag som förtroendevald. Det betyder att vi självklart måste hantera betonghäckar och bromsklossar men UTAN att nedvärdera mångårig erfarenhet och förvärvad klokskap. Visst, det är svårt, men man ska väl ändå försöka att hantera verkligheten på ett klokt sätt och inte bara riva ner utan att ge förutsättningar att bygga upp?

Inga kommentarer: