Idag har jag varit i kyrkan och spelat orgel igen. Det känns bra. Sen låter det väl inte alltid som jag skulle vilja att det skulle låta, men nåja, det gick ganska bra. Fötterna hänger med hjälpligt på pedalen, men det finns en hel del att ta igen efter två års uppehåll. Man har dessutom införskaffat en digitalflygel, och den är jag ju inte riktigt vän med, det kan jag erkänna. Det kanske ger sig med tiden, men den låter konstigt i mina öron. Jag är ju van vid att känna klubbslagen och ha kontroll över mekaniken och akustiken, men det är nya tider nu. Man får väl ge den nya tekniken en chans. Ostämd lär den ju inte bli i alla fall.
En ny pastor välkomnades idag. Församlingen har haft tjänsten vakant ett bra tag, så det är välbehövligt. Jag önskar Mikael lycka till. Han har ett viktigt uppdrag, och han behövs. Det är en församling som bär sina speciella utmaningar, det ska man vara medveten om. Ibland blir det mer politik än teologi från talarstolen beroende på vem som står där, och det kräver ett visst mått av omdöme och fingertoppskänsla att hantera. Vi har alla ett ansvar, så visst ska det väl gå bra trots att vi aldrig kommer att bli eniga i alla frågor. Det är väl det som är tjusningen med såväl politiska partier, föreningar som församlingar. Man förenas i det viktigaste, man strävar mot samma mål, men det finns en bredd när det gäller åsikter och värderingar. På det sättet kan man hålla ihop trots att man inte är eniga i allt och det finns också utrymme för alla som vill vara med.
"Se hur dom älskar varandra,
Se hur dom bryr sig om,
Vitt förgrenade men förenade
och med enade hjärtan:
En är för alla , alla för en"
som vi sjöng för många år sedan. Det är det stora, nämligen kärleken, som förenar. Att vi sedan är människor, med allt vad det innebär i form av känslor, brister, skavanker och problem, gör ju att fullkomligheten kan kännas lite avlägsen minst sagt. Det är då gott att veta att fullkomligheten får nån annan stå för. Gud gör det nämligen bäst. Det ska man komma ihåg.
Nu ska jag spela på söndag igen, fast på kvällen och i en annan av stadens kyrkor. Där ska jag kompa två vänner som sjunger. Det blir lite repris på idag för jag kompade dem idag också. Det ska också bli skoj hoppas jag att se den kyrkan från insidan igen. Nu gäller det bara att jag har vett att säga ifrån så att jag inte springer in i väggen och tar på mig för mycket uppdrag. Å andra sidan är det ju roligt att vara efterfrågad. Det är skönt att veta att man kan göra någon nytta. Det behöver speciellt jag känna speciellt nu. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar