torsdag, januari 20, 2011

Det är dags nu!

Igår var det partiledardebatt i riksdagen, eller vad man nu ska kalla det. Det blev mer avtackning än debatt, och det är väl i och för sig naturligt när läget var som det var. Självklart ska man uppmärksamma avgående partiledare, men frågan är om just riksdagens partiledardebatt är det mest lämpliga tillfället. Nåja, det kommer ju fler debatter. Och fler partiledare. Så vi går vidare istället.

Jag håller istället på att fundera över vad som händer i skolvärlden. Till hösten startar den nya gymnasieskolan, den borgerliga skolpolitikens flaggskepp med FP-Jan Björklund vid rodret. Tja, det blir väl ungefär vad man förväntade sig. Skolan ser ut ungefär som när jag gick i gymnasiet i början av 80-talet. Det är 30 år sedan. Det är i stort sett samma linjesystem som då, kraven sänks på yrkesförberedande program även om de är treåriga och ambitionen att skilja agnarna från vetet redan vid 16 års ålder är densamma som då eller kanske ännu större. Ack så trist det är när utvecklingen tar stora kliv åt fel håll, nämligen bakåt.

Den svenska folkskolan infördes 1842, i ett tidevarv som till stora delar genomsyrades av upplysningen, det encyklopediska bildningsidealet och en begynnande industrialisering. Det fanns ett bestämt kunskapsstoff som skulle läras ut och medlet för detta var skolan. Dessa kunskaper skulle sedan användas i yrkeslivet och för att utveckla det svenska samhället. Vad vi nu ser inom gymnasieskolan är en återgång till denna syn. Har något förändrats sedan dess?

Ser samhället likadant ut? Kan man förutsäga framtiden? Vet vi NU vilka kunskaper och färdigheter ungdomarna behöver SEDAN? Svaren på frågorna är nej, nej och åter nej. Sanningen är att vi aldrig tidigare har haft så svårt att förutsäga framtiden. Vi har ett samhälle som till allra största delen är helt annorlunda mot förr, och vi har ett läge där skolan absolut inte har monopol på kunskaper och färdigheter. Detta blundar den borgerliga skolpolitiken för. Med vad man lyckas saluföra som vanligt sunt förnuft kör man den svenska skolan i botten. Med "det var bättre förr"-byggstenar ska man bygga en skola som är både omodern och utvecklingsfientlig redan vid sjösättningen. Hujedamej.

Vi har misslyckats. Skolan är värd ett bättre öde. Vi har inte lyckats formulera självklarheterna på ett sätt som har gjort dem begripliga. Vi har inte lyckats frigöra oss från "flumskolestämpeln" utan låter oss förknippas med kravlöshet och ansvarslöshet och bilden av en abdikerande lärarkår. Inget av detta stämmer! Vi har en skolpolitik som uppvärderar lärarkompetensen, som sätter eleverna i centrum och som vill ge reella möjligheter till varje elev och hennes/hans inneboende drivkraft att utvecklas och uttrycka sig i ett samhälle som står i ständig förändring. Gammal skåpmat och gamla verktyg räcker inte. Det är inget fel på hammare och spik, men man kan inte använda dem till att reparera datorns brandvägg. Det är just såna åtgärder som högerpolitiken tänker genomföra, och resultatet lär inte vänta på sig. Skolans legitimitetsproblem lär bli än större när den tar avstamp i ett samhälle som inte längre finns. Vi måste formulera alternativet på ett begripligt sätt, även om det är svårt. Det är dags att göra det nu. NU.

Inga kommentarer: