Man borde skriva blogginlägg oftare, jag vet det, men jag har inte haft tid på länge att reflektera på riktigt över tingens ordning. Det finns ju så mycket att reflektera över, om orättvisor, brist på empati, pampvälde och dolda agendor på så många nivåer, men tiden räcker inte till. Jag har inte ens haft möjlighet att ringa de samtal som jag borde ha ringt, så även bloggen har fått leva ett liv vid sidan av ett tag. Jag tänkte inte låta det förbli på det viset. Jag hoppas på ett nytt liv efter nyår då jag till och med ska hinna med att BÅDE andas och blogga.
Hur som helst, idag har tiden gått åt till att städa inför julen, handla inför julen, slå in paket inför julen och överhuvudtaget tänka på det man måste tänka på inför julen. Då hinner man inte med att reta sig på gökungarna och gnällspikarna. Det är en fördel, men varför håller man på att stressa ihjäl sig inför julen? Varför firar vi jul? För att vi ska äta, öppna paket och titta på Kalle Anka på TV? Nej, knappast. Vi firar jul eftersom vi ska tänka på att räddningen för oss människor är tillgänglig. Guds kärlek omfattar oss alla. Julens största gåva är livet.
Det behöver man inte stressa för. Betydelsen av den gåvan känner man lättast om man tar det lite lite lugnt, åtminstone nån gång under julen. Jag ska försöka tänka på det, i alla fall försöka. Kanske finns det tid till det i morgon :-) eller nästa dag eller nån gång på natten. Då är jag ju ändå vaken....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar