måndag, november 01, 2010

Var är framstegen?

Så himla besviken man blir! Vi skriver 2010 men så gott som hela tiden slås man av tydliga tecken på att patriarkatet växer sig starkare för varje dag. Vi ser tecknen runt om oss. Gubbar tar till brösttoner och lägger beslag på resurser, positioner och makt. Det värsta är att de inte ens har vett att skämmas.

På Facebook, där man ju är och läser nästan dagligen, kommer den ena statusuppdateringen eller länken efter den andra där samhällets ojämställdhet kommenteras. Nånstans hoppas man ju att gubbsen skulle inse vad de sysslar med, men det kan man ju se sig i månen efter, åtminstone många gånger. "Skulle jämställdhet betyda att JAG skulle behöva flytta på mig? Nä, så kan det väl inte vara?" är en vanlig inställning. Det är lätt att snacka om feminism och jämställdhet så länge det inte drabbar männens egen status och ställning. Pyttsan.

Sanningen är att vi har ett orättvist samhälle med en orättvis fördelning av resurser. Ska en grupp ha mer betyder det att den andra får mindre. Det är enkel matematik. Vi har också en maktfördelning i samhället där män har mer att säga till om och tar sig mer utrymme, medan kvinnor har en sämre ställning. Ska vi rätta till det missförhållandet gäller samma sak som när det gäller resurser: Den som har för mycket kommer att få mindre och tvärtom. Det finns helt enkelt inte hur mycket makt och inflytande som helst i världen. Man måste dela på den som finns.

Sån där "fjantfeminism" som inte tar hänsyn till makt-, resurs- och styrkeförhållandena är bara larvig och vågar egentligen inte ta striden för en rättvis framtid, oavsett om den företräds av kvinnor eller män (jodå, båda finns). Den bara konserverar dagens situation. Den sortens feminism hittar vi ofta hos de borgerliga partierna med KD i spetsen där man hävdar att "kvinnor är en särart som har helt andra intressen än män" (underförstått att sköta hemmet och barnen till en ringa ersättning). Det har man ju börjat vänja sig vid. Analogt är arbetarpartier numera konservativa och feministiska partier utmanar alltså inte rådande ordning utan tycker bara att "kvinnor har ett värde de också". Det är en lek med ord där man använder begrepp med en helt annan innebörd än vad de egentligen har, och det är ett enkelt knep som många av oss inte låter oss luras av. Tyvärr återfinns dock fjantfeminismen även där den inte borde finnas. Det är ett långt mer problematiskt problem som måste få en lösning om vi rödgröna inte helt ska tappa trovärdigheten när det gäller att bygga ett samhälle där alla är lika mycket värda.

För det vill väl vi på vänsterkanten fortfarande, trots att vi inte styr riksdag och regering? Åtminstone vill jag det, även om vi redan skriver 2010 (och snart 2011) och de feministiska framstegen till stor del lyser med sin frånvaro. Då finns det ju ännu mer att göra, inte bara i det stora utan även i det lilla där vi faktiskt KAN göra skillnad direkt.

Inga kommentarer: