tisdag, november 16, 2010

Egna reflektioner: Krisen i S

Man måste ju få reflektera ibland , lite fritt så där...

Så har då Mona Sahlin meddelat, föga överraskande, att hon inte ställer upp som partiledare från nästa kongress. Lite ironiskt nog så meddelade hon detta just på Fars dag. Hon har inte haft det lätt. Det har varit mycket att slåss emot, hennes egna historia har satt krokben för henne och delar av det egna partiet verkar inte ha gett henne en ärlig chans att vara partiledare på riktigt. Hon har jobbat i motvind hela tiden, och när ledande socialdemokrater bara några dagar före valet gick ut offentligt och kritiserade henne så var det inte längre bara en ständig motvind utan det uppstod en rejäl tornado som fick henne att kantra. Och på Fars dag vann så gubbsen, inte bara ytterligare en slips utan ännu en skalp.

Jag är inte förvånad. Jag väntade på det här, men jag tycker det är sorgligt. Hon borde ha haft ett bättre utgångsläge, men gubbväldet är förmodligen starkt och ohotat både inom det stora partiet liksom i samhället i stort. Hon har fått bära hundhuvudet för felaktiga vägval, och det kan jag inte kalla för en schysst hantering. Självkritik skadar aldrig, men den ska idkas av fler än en.

Nu väntar en uppslitande men avgörande tid. Jag hoppas S hittar en framgångsrik väg, en väg som bygger mer på ideologi och politisk vilja och mindre på PR och makthunger.

Hur som helst, den som nog är gladast i dagsläget åt krisen inom socialdemokratin är förmodligen kungen. Vem har hört talas om hans vilda snedsteg sedan i söndags?

Inga kommentarer: