Idag när jag kom till jobbet möttes jag i trappan av några springande unga gossar. Åtminstone en av dem är MUF-medlem. Innanför dörren på vår partiexpedition låg det en rätt ansenlig hög med flygblad som uppmanade till kamp för fristående gymnasieskolor. Avsändare var elevrådet vid en namngiven skola. MUF-aren mötte jag upplysningsvis på en av Gymnasieförbundets offentligt drivna skolor i våras, dvs på en helt annan skola.
I dagens tidning fanns reaktioner på Gymnasieförbundets medelstilldelning till de fristående skolorna. I kommentarerna pekades Socialdemokraterna ut som skyldiga till försämringen. Fakta är dock följande: Bestämmelserna som Gymnasieförbundet följer rakt av är antagna på nationell nivå. Där bestämmer den borgerliga alliansen. Gymnasieförbundet styrs fortfarande av en borgerlig majoritet. Alltså är det den borgerliga alliansen som bär det främsta ansvaret för besluten om elevpengarna till de fristående skolorna. Beslut om medelstilldelning togs vid ännu ett förvirrat möte i december förra året. Beslutsunderlagen följde enligt uppgift de nationella riktlinjerna och beslut var "absolut tvunget" att fattas före årets slut. Vad sjutton gör man då som ersättare i styrelsen och plötsligt, pga dålig närvaro bland de ordinarie ledamöterna, befinner sig i beslutsfattande ställning? Ja, med facit i hand borde jag förstås ha avstått från att delta i besluten, men jag saknade vid sittande bord alternativ. Måste beslut fattas, så måste de ju. Det enklaste i det här fallet var att hålla sig till de nationella riktlinjerna, vilket vi också gjorde.
Alltså, gillar jag detta? Nej, det gör jag inte. Jag anser att en schablon på 3% för administrativa kostnader är alldeles för lite. Det räcker naturligtvis inte. Jämfört med våra egna skolor är det en löjligt låg nivå. Det som stör mig är att det drabbar elever som har skattebetalande föräldrar precis som alla andra, och att vi i Kalmar till stor del är förskonade från stora multinationella utbildningsföretag som lyfter ut pengar från verksamheten och till aktieutdelning på helt andra håll. Ändå sänks alltså ersättningen. Dessutom stör det mig lika mycket att en borgerlig allians, som på de allra flesta sätt sjunger de fristående skolornas lov och framhåller vikten av privata alternativ, så effektivt drar bort möjligheten för dem att verka. Det är ju precis det man gör när man säger att de ska klara sig på 3 % i administration. Jag kallar det för att både tala med kluven tunga och att vara svikare.
Men, för klargörandets skull: Jag, liksom Vänsterpartiet i övrigt, är principiellt emot privata alternativ på välfärdsområdet. Riskerna är stora för en urholkning av det demokratiska inflytandet och för att vi får ett samhälle där vi sätter vinstintressen framför människors rätt till god utbildning, vård och omsorg. Välfärden ska drivas och finansieras gemensamt och där ska vi garantera insyn, kvalitet och delaktighet. Däremot kan jag inte blunda för verkligheten. Vi har det system vi idag har, och det finns alternativ i Kalmar som inte alls behöver betyda att eleverna mister vare sig kvalitet eller demokrati. Och i det här systemet finns det elever som har rätt till utbildning NU, oavsett vilken skolform de har valt.
Ska skolor gå under, ska det inte bero på att vi behandlar dem orättvist. Ska de gå under ska det bero på att de prioriterar privat vinst framför elevernas bästa. Så enkelt måste det vara.
Och så sist: Jag tycker att man ska framföra sina klagomål till dem som bär ansvaret. Den här gången är det främst den borgerliga alliansen, från början till slut. Ni som pratar om Sovjet, kalla det i så fall borgerliga Sovjetfasoner för tydlighetens skull, för det är precis så det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar