Fotboll är ett fenomen som de allra flesta har en relation till. Alla är inte utövare eller supporters, men man har ändå en åsikt. Ingen lämnas oberörd. Fotbollen har mer än någon annan idrott blivit en form av kulturellt allmängods. Vi tar fotbollen för given, och det är inte bara vi här som gör det. Var jag än har varit och rest, i Italien, Bulgarien, Grekland eller i Kenya så har jag sett fotbollsplaner och utövare. Planer av olika slag, grus, gräs, lera, olika former av utrustning och standard men ändå samma spel, nämligen fotboll med en boll som åtminstone nästan alltid har varit rund. Fotbollen förenar.
Min morfar var hängiven fotbollsspelare. Det var i fotbollen han fick den del av den egna identiteten som han sedan var allra stoltast över. Där var han en viktig kugge i laget, en värdefull spelare som man inte ens lät stå över en avgörande match trots pågående blodförgiftning och iltransport med ambulansen iväg till sjukhuset när slutsignalen gick. Det var spel med livet som insats. Morfar brann för fotbollen ända fram till dess han dog, ungefär 60 år senare, även om det under de senare åren mest handlade om att följa matcherna som Tipsextra sände i TV på lördagseftermiddagarna och att hänga med i tidningarnas referat. Engagemanget fanns kvar även när de egna krafterna sinade, och det gav livskvalitet till någon som sedan barnsben varit riktigt god vän med bollen.
Jag tror att det är viktigt för människan att brinna för något, att känna att något ger livet den där speciella kryddan. Känslan av att vara en del av något större, att kämpa tillsammans med andra för att nå ett mål och att tillsammans skapa och dela drömmar och visioner. Fotbollen är en arena som erbjuder såna möjligheter. Det kanske inte för alla är den enda arenan, men den är för många en av de viktigaste. Eller som Bill Shankly, manager i Liverpool, uttryckte det:
En del människor tror att fotboll är en fråga om liv och död. Jag avskyr den inställningen. Jag kan försäkra er om att det är mycket allvarligare än så. Ja, han har nog rätt, speciellt om man betänker att ett krig mellan El Salvador och Honduras startade i samband med en kval-match till 1970 års VM.
Fotboll är en av vår tids största folkrörelser. Flickor, pojkar, kvinnor och män spelar fotboll, är engagerade i fotbollsföreningar och delar på andra sätt det här intresset. Och det vet vi, det är inte bara cupspel i Europa, SM-guld och mästerskap med medaljglans som det handlar om. För många handlar det om att skjutsa barn till ungdomsmatcher tidiga helgmorgnar, att sälja lotter till familj, grannar och vänner, att vara så liten att fotbollströjans siffror inte syns när man stoppar ner tröjan i byxorna inför matchen, att sköta föreningens bokföring eller att stå i ångorna från den där speciella fotbollskorven en kylig höstkväll och hoppas att inte alla korvarna spricker den här gången också. Det skapar gemenskap och mening och ger oss stolthet oavsett resultatet ute på plan. Alla matcher kan ju inte vinnas. Det är kanske inte det som är grejen heller.
För en del är fotboll nästan som en religion. På en vägg i Liverpool, någon påstår att det var på självaste Anfield Road, hängde en affisch med texten Jesus saves (Jesus räddar). Någon hade som fortsättning klottrat dit och Kenny Dalglish slår in returen. Maradona blev hjälpt av Guds hand och det finns, har jag hört, exempel på supportrar som har uppkallat sina barn efter spelarna i favoritlaget. Ja, mycket pekar på att fotbollen bidrar med kvaliteter i livet som är lika viktiga som liv och död, och det finns mig veterligen ingen annan idrott som ens kommer i närheten av det. Därmed inte sagt att andra idrotter är mindre värda. Så är det förstås inte.
Ja just det, den eviga frågan kommer man ju inte undan. Är fotboll kultur? Fotboll kan vara drömmar, engagemang, socker, salt, politik, fysisk aktivitet, social utveckling, gemenskap, utmaningar, fantasi och, vill jag hävda, är en betydande del av vår kultur som kan delas av alla generationer. Någon som har fångat det i poesins form är Bengt Cidden Andersson:
Min morfar var hängiven fotbollsspelare. Det var i fotbollen han fick den del av den egna identiteten som han sedan var allra stoltast över. Där var han en viktig kugge i laget, en värdefull spelare som man inte ens lät stå över en avgörande match trots pågående blodförgiftning och iltransport med ambulansen iväg till sjukhuset när slutsignalen gick. Det var spel med livet som insats. Morfar brann för fotbollen ända fram till dess han dog, ungefär 60 år senare, även om det under de senare åren mest handlade om att följa matcherna som Tipsextra sände i TV på lördagseftermiddagarna och att hänga med i tidningarnas referat. Engagemanget fanns kvar även när de egna krafterna sinade, och det gav livskvalitet till någon som sedan barnsben varit riktigt god vän med bollen.
Jag tror att det är viktigt för människan att brinna för något, att känna att något ger livet den där speciella kryddan. Känslan av att vara en del av något större, att kämpa tillsammans med andra för att nå ett mål och att tillsammans skapa och dela drömmar och visioner. Fotbollen är en arena som erbjuder såna möjligheter. Det kanske inte för alla är den enda arenan, men den är för många en av de viktigaste. Eller som Bill Shankly, manager i Liverpool, uttryckte det:
En del människor tror att fotboll är en fråga om liv och död. Jag avskyr den inställningen. Jag kan försäkra er om att det är mycket allvarligare än så. Ja, han har nog rätt, speciellt om man betänker att ett krig mellan El Salvador och Honduras startade i samband med en kval-match till 1970 års VM.
Fotboll är en av vår tids största folkrörelser. Flickor, pojkar, kvinnor och män spelar fotboll, är engagerade i fotbollsföreningar och delar på andra sätt det här intresset. Och det vet vi, det är inte bara cupspel i Europa, SM-guld och mästerskap med medaljglans som det handlar om. För många handlar det om att skjutsa barn till ungdomsmatcher tidiga helgmorgnar, att sälja lotter till familj, grannar och vänner, att vara så liten att fotbollströjans siffror inte syns när man stoppar ner tröjan i byxorna inför matchen, att sköta föreningens bokföring eller att stå i ångorna från den där speciella fotbollskorven en kylig höstkväll och hoppas att inte alla korvarna spricker den här gången också. Det skapar gemenskap och mening och ger oss stolthet oavsett resultatet ute på plan. Alla matcher kan ju inte vinnas. Det är kanske inte det som är grejen heller.
För en del är fotboll nästan som en religion. På en vägg i Liverpool, någon påstår att det var på självaste Anfield Road, hängde en affisch med texten Jesus saves (Jesus räddar). Någon hade som fortsättning klottrat dit och Kenny Dalglish slår in returen. Maradona blev hjälpt av Guds hand och det finns, har jag hört, exempel på supportrar som har uppkallat sina barn efter spelarna i favoritlaget. Ja, mycket pekar på att fotbollen bidrar med kvaliteter i livet som är lika viktiga som liv och död, och det finns mig veterligen ingen annan idrott som ens kommer i närheten av det. Därmed inte sagt att andra idrotter är mindre värda. Så är det förstås inte.
Ja just det, den eviga frågan kommer man ju inte undan. Är fotboll kultur? Fotboll kan vara drömmar, engagemang, socker, salt, politik, fysisk aktivitet, social utveckling, gemenskap, utmaningar, fantasi och, vill jag hävda, är en betydande del av vår kultur som kan delas av alla generationer. Någon som har fångat det i poesins form är Bengt Cidden Andersson:
GRENOLI
När jag var åtta år
värvades jag till Milan.
Övergångssumman
en loranga och ett stort toy.
Första matchen
100 000 åskådare.
Liedholm hämtade bollen
i vårt försvar
fick en drömpassning
tittade upp
Gunnar Gren fri
stack i luckan
fick tillbaka bollen.
Jag sprang,
med kraft forcerades
innerbackarna,
ett 40 meters skott
i bortre burgaveln.
Målvakten chanslös
100 000 skrek ut sin lycka.
Jag sprang
mot mittcirkeln
Liedholm kom
och klappade om mig.
När Roma slog avsparken
värvades jag till Milan.
Övergångssumman
en loranga och ett stort toy.
Första matchen
100 000 åskådare.
Liedholm hämtade bollen
i vårt försvar
fick en drömpassning
tittade upp
Gunnar Gren fri
stack i luckan
fick tillbaka bollen.
Jag sprang,
med kraft forcerades
innerbackarna,
ett 40 meters skott
i bortre burgaveln.
Målvakten chanslös
100 000 skrek ut sin lycka.
Jag sprang
mot mittcirkeln
Liedholm kom
och klappade om mig.
När Roma slog avsparken
skrek morsan att det var mat.
Sådana drömmar kan många dela eller åtminstone förstå, både jag som aldrig varit vän med bollen och min morfar som satt framför TVn med stela fotleder efter ett långt liv med fotboll och tungt kroppsarbete.
Fotbollen är en viktig del i vårt samhälle och i vårt liv, och naturligtvis är det helt rätt att ägna en utställning på Länsmuseet i Kalmar åt just det fenomenet just detta år. Den ska bli spännande att uppleva, att lära sig av och att blicka in i framtiden med. Fotbollens framtid är ju minst lika viktig som dess historia och den har ju den fördelen att den är påverkbar. Jag hoppas och tror att den framtiden är ljus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar