Jag drar mig till minnes slutet av sommaren 2006. Det var varmt och soligt och vi hade haft möte i partiföreningen. Som avslutning gick några av oss på ett möte i Kalmarsalen dit allmänheten var inbjuden för att få information om det stora Kina-projektet. Romanhallen var full med folk och vi fick se bilder på kommunalrådet som sov på soffan i tjänsterummet samt höra hyllningskörer från när och fjärran, från höger och vänster.
Jag var inte med till slutet. Jag for illa när någon kritisk röst blev nedtystad och stördes rent allmänt av Halleluja-stämningen vid mötet. Det kändes på något sätt huvudlöst. Det var för stort. Hybrislukten var för påtaglig. Magkänslan irriterade. Den irritationen delade jag med fler. Bland annat diskuterade jag detta direkt i anslutning till mötet med en företrädare för en av lokaltidningarna. Vi var rörande överens. Detta var FÖR mycket.
Alla partier i fullmäktige ställde sig bakom Kinasatsningen. Den som försöker säga något annat är inte helt sanningsenlig. Visst ställdes frågor från olika håll, och visst lämnade svaren mycket att önska. Det blev oftast inga relevanta svar alls, och det accepterades. Ingen vågade väl vara negativ. Inte jag heller. Vi skulle alla surfa på framgångsvågen.
Jag har lärt mig en del sedan dess. Jag litar på min magkänsla lite oftare. Jag tar konsekvenserna av den. Tyvärr innebär det att jag måste acceptera att bli kallad dum i huvudet, bli hånad och utpekad på stan, få diverse öknamn i bloggvärlden och bli vansinnigt trött ibland. Men om man inte följer sin övertygelse, vems övertygelse följer man då? Och är det verkligen det som ligger i uppdraget som förtroendevald?
Man kan lära sig att slåss mot andra och tycka att det för något gott med sig, men att slåss mot sig själv, det är ingen god idé
3 kommentarer:
Det är för j****igt att vissa människor inte kan vara konstruktiva i sin kritik, men försök tänka på att det bara är människor utan argument som behöver sjunka så lågt. En trygg person som är säker på sin sak klarar att ignorera dravel och provokationer. Stå på dig!
Tack Sofie! Jag ska försöka stå ut ett tag till.
Heja Birgitta.
Jag är inte lika offentlig som dig så jag klarar mig ganska bra ifrån spottkoppsproblemen.
Annars är jag väldigt bra på att hamna i sådana situationer då jag inte drar mig för att vara obekväm.
Det där med åsikter är i de flesta fall helt utan facit och utifrån det döma andras åsikter är respektlöst och korkat.
Fortsätt att våga vara öppen för allas åsikter och respektera dem.
Det är bara dåren som är tvärsäker.
Problemet med Kinasatsningen var att allför få läste båda sidorna på konsekvensanalysen om de nu fanns någon.
Skicka en kommentar