Jag har tidigare skrivit om min Nokia-nalle. Här kommer del två i den spännande följetongen ;-)
I torsdags fick jag ett vänligt SMS där det stod att min röda nalle fanns för avhämtning i butiken. Reparationen var klar. Eftersom jag har nära till den aktuella butiken så sprang jag ner och skulle hämta den lite snabbt på vägen hem. Kommer ni ihåg vädret i torsdags? Det öste ner och var strålande soligt. Därmed hade troligen stadens olika klimatanläggningar stressmage hela dagen och hann inte med. Inne på mobilbutiken hade AC:n gett upp och stod på "regn och rusk" trots att solen bombarderade med värme in genom de stora fönstren. Det var VARMT om man så säger. Det hela blev inte bättre att det var en ensam stackars kille som skulle hjälpa oss allihop därinne, och inte sjutton var det någon av oss som hade ett enkelt ärende inte. Jag satt och väntade i nästan 40 minuter innan det blev min tur, och då var man lagom mör. Hur som helst, killen berättade att kollegan gått ut ett ärende och hade varit borta i två timmar, så egentligen var det ju inte jag som hade mest anledning att vara sur. Nåväl, jag fick min röda Nokia med ny samtalshögtalare och allt verkade vara frid och fröjd. Det vill säga, det var det ända tills jag frågade om han kunde hjälpa mig att höja volymen på ringsignalen. Den är nämligen alldeles för mesig. Jo visst, det skulle inte vara några problem.
Om telefonen hade ringt, vill säga. Det gjorde den inte. Den var helt tyst. Enbart vibrationssignalen fungerade. Vi kollade alla inställningar. På displayen stod det att den ringde som bara den, men inte sjutton ringde den. Idiot-telefon.
Jag fick alltså gå hem utan den röda nallen. Nu tycker jag att min gamla telefon skrattar åt mig med sin spruckna display och små symboler. "Tro inte att du slipper mig, ditt svekfulla stycke" säger den och anklagar mig för misshandel. Jag skulle vilja slänga den i väggen, men den enda som förlorar på det är ju jag själv, så jag låter bli. Åtminstone idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar