lördag, maj 23, 2009

Energitjuv, ack ja

Idag såg jag en av de där små figurerna som stjäl energi av mig då och då. Så ynklig han såg ut. Jag kunde inte ens bli arg.

Stackars liten.

4 kommentarer:

Walter Ekelin sa...

Hej!

Har du läst Harald Ofstads bok "Vårt förakt för svaghet"? Jag tror den kunde hjälpa dig att nyansera din argumentationsteknik!

Birgitta Axelsson Edström sa...

Walter Ekelin, jag förstår att du inte riktigt fattar vad det här handlar om. Att hänvisa till Ofstads bok är inte relevant här. Det här handlar inte om svaghet utan om människor som tar sig rätten att idiotförklara andra som inte har samma uppfattning som de själva. Och det var en sådan person jag inte ens orkade bli arg på idag. Jag tycker bara synd om honom. Det har ingen med vare sig förakt eller svaghet att göra, utan utgör bara en slags insikt i att man ska lägga energin på andra saker än att bli arg på trångsyntheten och på dem som vill förstöra för andra.
Hänvisningen till nazismen är enbart kränkande för min del och jag undanber mig sådant i fortsättningen.

Walter Ekelin sa...

God morgon!

Vad jag avvisar är ditt sätt att argumentera i inlägget ”Energitjuv, ack ja”: att förminska, förlöjliga och avhumanisera den/dem inlägget riktar sig mot. Visst speglar detta argumentationssätt bakomliggande värderingar. Jag ville med hänvisningen till Ofstads bok uppmärksamma dig på det. I din egenskap av smärre makthavare i kommunen är dina värderingar inte ointressanta.

Birgitta Axelsson Edström sa...

Du verkar som sagt inte fatta. Du läser ju in saker som inte finns. I inlägget argumenterar jag inte slls, och det ser du liksom alla andra. Jag redogör för mina egna känslor och de har inget med argument att göra.

Att vara människa är bland annat att vara en social varelse. Som sådan umgås man med andra. En del tycker om en, andra gör det inte. Det får man stå ut med, men det man själv kan styra är det egna hanterandet. Antingen låter man varje agrepp sno energi, eller så lägger man det åt sidan och ägnar sig åt sånt som är mer rationellt och mer livgivande. Jag valde det sistnämnda igår. Det har inget att göra med hur jag värderar enskilda personer. De har naturligtvis sitt värde och sin rätt att uttrycka sig, precis som jag, men jag låter dem inte sno mitt liv för det.

Så lugna ner dig. Du är fullkomligt snett ute.