Tio dagar sedan sist. Ja, det är lite dåligt. Jag erkänner. Kan någon ge mig mera tid så ska jag nog kunna få till blogginlägg lite oftare.
Just nu är jag lite trött på mig själv. Varför följer jag inte magkänslan lite oftare? För drygt två år sedan var den mycket mycket stark. Kommunens största chans genom tiderna skulle då processas och det var faktiskt nästan omöjligt att vara kritisk, fast bara nästan. Visst sjutton hade jag kunnat stå ut med att kallas utvecklingsfientlig och nej-sägare även om det är fel. Varför vågade jag inte?
Nej, istället satte jag mig i samma båt som ALLA ANDRA politiker i fullmäktige. Jag var tyst och satte mig ner i båten och gav mig ut på det kinesiska havet. Och den jag är sur på för att så skedde är mig själv. Självkritik är bara förnamnet.
Och jag är sur ännu. Men just nu är jag lika sur på andra som försöker plocka politiska populistiska poäng på att hävda att de gjorde något annat för två år sedan än de de facto gjorde. Sanningen är att ingen då aktiv parti- och fullmäktigepolitiker vågade ta strid. Det KUNDE ju ha gått vägen, och då ville alla få sin del av glansen kring guldkalven.
Nåja, man hoppas att man lär sig. Jag har i alla fall lärt mig. Jag gör inte samma grej en gång till. Och jag hålller mig för god för att försöka skriva om historien för att den ska passa mina syften eller göra min position starkare. Sanningen ska man nämligen vara varsam med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar