"Vart tog vägen vägen? Är vi ute på en åker och åker?" brukade vi säga när jag gick på högstadiet. Nej, nu är det inte vägen som är problemet. Nu är det tiden. Vart tar den vägen? Pingsthelgen nalkas. Hänryckningens tid är här. Men vem har tid med den?
I veckan hade vi Lasse Ohly på besök här i länet. Det var trevligt på alla sätt. Men man undrar ju hur karln håller ihop med alla dessa resor kors och tvärs och ändå lyckas vara så klartänkt och tydlig i alla sammanhang. Hade det varit jag hade jag plötsligt stått där inför en elevskara på en gymnasieskola i Flen och frågat dem hur de tycker det är att bo i Skåne. Eller i Härjedalen.
Hur som helst, ett partiledarbesök ger en alltid lite mer energi och inspiration. Nu gäller det att jobba på för ett regimskifte i nästa val!
Och i morgon, i strålande försommarsol, invigs Kalmars nya svarta konstmuseum. Det är en omtvistad skapelse som det finns lika många åsikter om som det finns invånare i kommunen, men nu står den där mitt i Stadsparken och nu ska den brukas på allra bästa sätt. Jag hoppas att konsten nu kommer fler till del och att den bidrar till utvecklingen såväl på mikro- som på makroplanet. Men, ska det hända nåt så är det förstås som vanligt: Det måste finnas någon som sätter fart och denna någon är du eller jag.
Men först ska jag försöka hitta lite egen tid under helgen, efter morgondagens invigningstal och fram till pingstdagens spelning i kyrkan och kanske senare under pingstdagens eftermiddag. Annars orkar jag inte sätta någon fart alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar