söndag, maj 20, 2018

Finaldags till kvällen

Idag spelar Tre Kronor VM-final i hockey mot Schweiz. Många anser att pokalen redan är vunnen. Efter att Kanada blev utslaget i sin semifinal så saknas värdigt motstånd att ta på allvar. Det är feltänkt.

Vi som har matchen mot Vitryssland i OS 2002 kvar i minnet vet att det inte finns några givna matcher som är avgjorda på förhand. Det vet även de kanadensiska spelare och fans som igår fick se sig överkörda och utslagna av just Schweiz, ett lag som överraskat gång på gång i kritiska lägen. Först Finland i kvarten och nu Kanada i semi, vem hade kunnat förutsäga det? Och ikväll kan historia skrivas vid finalen.

Jag hoppas att Tre Kronor pallar trycket och inte luras in i fällan att underskatta sin motståndare. Då kan det bli en festkväll även idag! Den oerhört stora, och i sig överraskande, 6-0-vinsten mot USA igår gav en försmak om vad som kan komma. Heja!

Jag vill nämligen gå ut i morgon. Morgonen efter Vitryssland ville jag inte gå ut. Jag ville dra täcket över huvudet och skämmas i min ensamhet istället för att tvingas prata om debaclet och den sista pucken som nickades in i mål av den svenske målvakten som nog även han har gjort allt för att glömma det där...

Gå för guldet nu Tre Kronor, och ta med både hjärta och hjärna in på isen!

PS. En vinst kanske kan ge mig lite bättre nattsömn också. Det kan sannerligen behövas. Att blogga en söndagmorgon strax efter kl 06 är nämligen något i sanning totalt onaturligt för mig. Det är en vana jag helst inte tar med mig in i framtiden. Go for Gold!

torsdag, maj 17, 2018

Rapport torsdag

Idag har jorden blivit lite rikare. En liten, eller i själva verket ganska stor, Anton har sett dagens ljus i Luleå som tredje barn till min systerson. Vi gläds åt tillskottet som vägde sina modiga fem kilo redan från början 😃

Det var dags att hålla koll på kyrkogården idag också, och just idag så kunde jag alltså berätta att vår familj växer. ”Släkten följa släktens gång” sjunger man på många begravningar i psalm 297. Det var de orden som bar mig genom vandringen mellan de två gravarna jag har ansvar för, dels den där mormor och morfar ligger sedan 1977 respektive 1992, dels den där mamma och pappa har fått sin sista vila tillsammans genom två vita exakt likadana urnor som sänktes ner på samma gång i juni 2016.



Livet går vidare, denna gång genom en gosse som får ett av sina namn efter just pappa. Han ler nog stolt i sin himmel och tänker att det är en präktig pojk som får ett av de tre rejäla svenska namn som han själv fick. Det var nämligen precis så prästen uttryckte sig när pappa skulle döpas:"Rolf Arnold Bertil, det var tre rejäla svenska namn!"

Idag har det blåst ordentligt från norr. Jag har njutit! Även om jag frös som en hund på promenaden hem från kyrkogården så njöt jag av att det gick att andas. Svettig under förbandet blev jag i och för sig ändå när jag väl kom inomhus, men tillståndet var långt bättre än dagarna som förflutit. Det kan behövas en kväll som denna då man ska följa fyra svettiga kvartsfinaler i hockey varav en just nu är gastkramande med en ställning på 4-4 mellan två lag som gott och väl borde kunna vara i final båda två. Goe liberalen missar en stor del av dramatiken då han just nu sitter mötesordförande på vår bostadsrättsförenings årsstämma. Där bjuds på god mat och dryck sedan, så det är i och för sig inget dåligt alternativ. För mig är det dock mindre attraktivt. Med axellåsande förband och ömmande axel så undviker jag gärna större folksamlingar och dessutom lämnar mitt bordsskick en hel del i övrigt att önska för tillfället. Det får bli hockey vid teven i ensamt majestät istället tillsammans med lite god ost eller nåt åt det hållet.

Jag hoppas att natten kommer att innebära lite mer sammanhängande sömn. Kanske kan den uppfriskande promenaden i blåsten idag bidra till det. Jag hoppas.... precis som jag hoppas att Ryssland snor till sig en semifinalplats i kvartsfinalen som just nu slutade lika efter ordinarie speltid 👍🏻

Just det ja, jag ska inte glömma: Grattis Norge på er nationaldag! Någon kvartsfinal i hockey blev det inte för er del, men väl en nationaldag som jag vet betyder mycket. Ni har ju andra nationalsporter att glänsa i än just hockey.
Uppdatering: Hockeyn gick tyvärr åt skogen och Kanada gick vidare på övertidsmål. Skit också... Nu håller vi tummarna för Tre Kronor lite senare till kvällen!

tisdag, maj 15, 2018

Rapport om sjukläget

Jag trodde väl aldrig att jag skulle må så här dåligt efter att ha opererat min axel. Nu har det snart gått tre veckor och jag sover fortfarande inte på nätterna. Det går inte att ligga ner, jag kan inte använda min säng och jag tillbringar nätterna lutad mot kuddar i ett soffhörn. Jag sover en halvtimme, trekvart eller om jag har tur en timme i sträck. I förmiddags lyckades jag sova en dryg timme vilket betydde massor. Det är inte bara smärtan i axeln som ställer till det. Nu har det börjat göra ont mellan skulderbladen också och allra värst är det axellåsande bandaget som ska sitta på dygnet runt och som i denna helvetiska sommarsol alstrar så mycket värme att jag får både värmeutslag och annat otrevligt. Det är inte alls roligt att leva under de här förhållandena.

Samtidigt så vet jag att det finns så många andra som har det så mycket värre, och jag vet ju att det här går över så småningom även om det är en massa rehab som väntar. Just nu har jag kommit dithän att de tre träningsavbrotten per dag då jag får vara utan bandaget är lufthål i både bokstavlig och bildlig bemärkelse. Det är ju alltid nåt. Balkongdörren kan stå öppen på vid gavel sedan goe maken satte dit myggnätet och det ger en viss lindring av värmen på natten i varje fall. Dessutom har jag dragit ner på morfinmedicineringen till ett minimum vilket också är ett framsteg, så visst finns det ljuspunkter. Men, jag mår skit.

Inte ens skriva kan jag. Det blir enhandsvals och det tar för lång tid och man får ändra alla meningsinledningar till versaler i efterhand. Att passa tider är ett eget litet helsicke. Att ha uppgifter som ligger  och väntar är en plåga. Just nu vill jag bara ha möjlighet att sova när som helst, få domna bort ett tag och få vila kropp och själ. Att promenera bort till affären är nog för att suga musten ur mig. Att gå till kyrkan och få dela lite gemenskap och att sitta på ljugarbänken utanför porten härnere i skuggan och prata bort lite tid med husets daglediga pensionärer är däremot sådant som ger kraft. Jag försöker, men det är tungt.

Och det får nog vara det ett tag. Hjälparen ska komma läste vi i söndags. Jag lever på det hoppet.

fredag, maj 11, 2018

Vårt varma tack!


Körkonserten Om våren och kärleken den 8 maj i Algutsrums kyrka inbringade hela 31 000 kronor direkt till Operation Smile
Tack till Södra Ölands pastorat som ställde den vackra kyrkan till vårt förfogande samt bidrog med vaktmästare och teknikhjälp.

Tack till våra musiker Thore W Nilsson, Attila Gracza, Christer Svensson och Åke Eklund utan vars hjälp vi skulle låta mycket mindre och ha så mycket mindre roligt.

Tack till alla som kom och bidrog till det mycket goda insamlingsresultatet! Tillsammans kan vi nu lindra nöden något i världen genom att bidra till det arbete som Operation Smile bedriver för att ge barn med medfödda ansiktsdeformationer möjligheter till ett liv. Varenda krona kommer till nytta!

Vi önskar alla en härlig fortsättning på våren och en lika härlig sommar!

Badrumskören genom Lage Olsson
Gärdslösa kammarkör genom Ingegärd Cafourek
Vox Communis genom Birgitta Axelsson Edström (som den här gången bidrog med så mycket mindre än vanligt, men det gick ju bra ändå...)


fredag, maj 04, 2018

Att våga och att vilja prioritera


Insändare publicerad i Östra Småland lördagen den 5 maj 2018
Det var vådligt vilken öm tå jag trampade på när jag hävdade att bilden av äldreomsorgen skiljer sig åt beroende på vem som beskriver den. Mikael Ländin, S-märkt nämndsordförande, blev så kränkt att han till och med anklagar mig, en talesperson för ett parti som ännu inte ens har mandat i kommunfullmäktige, för att använda härskartekniker. Om det inte vore så pinsamt så vore det nästan roligt. I vilket avseende skulle jag ha möjlighet att utöva makt över en nämndsordförande?

Ländin borde dock betänka sitt ansvar för kommunens verksamhet. Budgetprioriteringarna som görs, där en fotbollsarena för elitverksamhet får kosta mer än satsningarna på rätt till heltid för undersköterskor i äldreomsorgen, talar sitt tydliga och huvudlösa språk och där bär Ländin lika stort ansvar som övriga i majoriteten. När rätten till heltid dessutom kräver av den redan hårt pressade personalen full flexibilitet och ovisshet om var man arbeta och vem man ska omvårda, då kan man definitivt inte kalla det en satsning med jämställdhet som förtecken. Den inställningen verkar även facket dela med mig. Jag ställer mig även frågan vilken manligt dominerad yrkeskår någon ens skulle drömma om att behandla på liknande sätt.

Men det är klart, det handlar om perspektiv och det är där Ländin blir både rädd och arg. Han godkänner nämligen ingen annan bild än sin egen. Det är nog också därför det är lönlöst att ens försöka diskutera, resonera och kommunicera, aktiviteter som annars brukar utgöra grunden för demokratiskt arbete värt namnet.

Äldreomsorgen i Kalmar fungerar säkert bra i flera avseenden, men det finns områden där den lämnar mycket i övrigt att önska. Personalpolitiken är ett sådant. Att åtgärda det problemet på allvar kräver vilja och mod att prioritera resurser. Den tåömma majoritetskonstellation som Ländin företräder verkar sakna den viljan. Det funkar inte bara med ord och pressmeddelanden. Man måste våga ta striden också och att ställa olika sk satsningar mot varandra. Det vågar vi.

För att travestera ett känt uttryck: Gärna en elitfotbollsarena, men först en rejäl satsning på äldreomsorgens personal!

Birgitta Axelsson Edström, talesperson och kommunfullmäktigekandidat för Feministiskt initiativ, Kalmar

onsdag, april 25, 2018

Dags för en hållbar utveckling av äldreomsorgen!

Insändare införd i Östra Småland den 26 april 2018
Det är ganska frapperande att se hur bilden av äldreomsorgen i Kalmar varierar mellan olika perspektiv. Från ansvariga politiker i kommun- och förvaltningsledning hörs lovord över egna framgångar och satsningar medan personal på golvet slår larm om dåliga scheman och otillräcklig bemanning. Jag säger inte att något av perspektiven är fel, men jag kan inte låta bli att reflektera över dels att man ser helt olika saker beroende på var man befinner sig, dels förundra mig över att dagens kommunledning får välja vad man ser utan att bli ifrågasatt.

Jag har själv befunnit mig på båda positionerna samt dessutom varit nära anhörig till brukare inom äldreomsorgen. Jag har varit med om att ta riktigt tuffa beslut när budskapet har varit tydligt och enkelt, nämligen att den stränga budgetdisciplinen måste hållas uppe. Det var ungefär där jag tappade en stor del av tilliten till en kommunledning som vägrar att se verkligheten men som är mest mån om att själv framstå i god dager. Jag har också sett vad konsekvenserna blir när omtalade förbättringar mer består av ett glittrigt yttre än ett genuint förbättrat innehåll.

Tyvärr så fortsätter den här trenden. Man bygger nya äldreboenden men bemannar med hjälp av delade turer. Äldre dementa får se alltför många nya ansikten i omsorgen och det försvårar möjligheten till en vettig och trygg livskvalitet. Personalen vittnar om arbetsvillkor som för tankarna till tiden för min födelse snarare än 2000-talet. Ändå så hävdar Kalmars politiker att man satsar.
Jag nöjer mig inte med dagens politikers världsfrånvända sätt att sköta äldreomsorgen. Det är orimligt att personalens och brukarnas perspektiv förbises och viftas bort till förmån för cynisk röstfisketaktik inför valet. Förmågan att lyssna bör uppvärderas, och en god idé vore att verkligen lyssna på rösterna från den stora personalstyrkan, mest bestående av kvinnor, som lever i verksamheten varje arbetsdag. Det är så man på allvar kan bygga verklig kvalitet som håller i längden. Det är så man gör när man är feminist i praktiken och det är så man måste driva en aktiv politik såväl i majoritet som i opposition om man vill mer än att bara fiska röster.

Kalmars äldre har rätt till en god och prioriterad äldreomsorg utförd av anställda som känner att de har möjlighet att göra sitt bästa. En sådan är långt mer värd än det lull-lull som idag levereras från ansvariga politiker!
Birgitta Axelsson Edström 
Talesperson och kandidat till kommunfullmäktige för Feministiskt initiativ Kalmar 

söndag, april 22, 2018

Helgen är snart över och en ny vecka ska börja...

Några av de fenomen man träffar på i Kirseberg...

Emmy väntar på pastalunch på Malmö Central.

En pratstund i solskenet mor och dotter
emellan strax innan tåget skulle gå norrut.
Då börjar helgen lida mot sitt slut. Jag har tillbringat den i Malmö för att umgås lite med dotter Emmy och hennes sambo Charlie. Det var mysigt trots att Malmö visade sig från sin allra soligaste sida. Vi har shoppat runt lite, ätit gott och umgåtts i största allmänhet. Medan goe liberalen är på liberala partiaktiviteter så passade det ju extra bra att fly Kalmar för en helg söderut, speciellt med tanke på att det finns en hel del saker jag inte klarar av på egen hand för tillfället. Det gäller t ex att ta hand om håret. Där behövs någon med två brukbara armar, och det har inte jag. Detsamma gäller ju städningen hemmavid, en aktivitet som verkligen ligger på sparlåga när jag inte kan och goe maken inte hinner. Då är det skönt att fly från de hånleende dammråttorna och slippa se dem ett par dagar. Ändå är jag nu extremt rörlig i förhållande till hur jag kommer att vara från torsdagen i veckan som kommer. Då blir det verkligen den enarmade banditen som tar över. Det gäller att vänja sig, för den figuren kommer att stanna här ett bra tag.

Hur som helst, vi har en konsert i Algutsrum på Öland inplanerad. På något sätt ska vi klara av den. Läs mer om den på himla söta 24Kalmars websida här. Efter all den planeringen och de repetitionerna och med tanke på hur mycket de insamlade medlen till Operation Smile kan innebära för barn som idag saknar både framtid, liv och hopp så måste jag ju genomföra den. Det blir en utmaning utöver det vanliga. Två körledare och dirigenter (av totalt tre) som tillsammans har att hantera en höftoperation och en axeloperation har nog upplevt enklare konserter, men kanske inte mer angelägna. Vi kommer att göra vårt bästa, om det så är det enda vi kommer att kunna göra den dagen. Kom och lyssna, välkomna våren och kärleken, sjung med och bidra till Operation Smile med din biljett! Du kommer att få mycket mer tillbaka, det vet jag även om jag bara kan jobba med en arm och Lage inte kan bruka sina båda ben optimalt. Körerna med solister och komp skapar musik för full hals ändå!

Våren är här. Temperaturen har gått upp alldeles för snabbt för min smak. Det är såväl politiskt som kulturellt inkorrekt att säga så, men så är det i alla fall. Det handlar mest om att försöka stå ut med det faktum att vi under de kommande månaderna kommer att få uppleva en stadig utetemperaturuppgång och att den stora obarmhärtiga lampan på himlen sannolikt kommer att visa sig mer och mer. En sommar som 2017 års version vore en nåd att stilla be om, men den turen har vi nog inte två år i rad.

Sådan är jag, men vänta bara, jag kommer igen. Till hösten, när ni andra huttrande och svärande kryper in under filtarna och förbannar mörkret, kylan och snön, då blommar jag upp igen! Tills dess så kommer jag att tolerera era lovsånger och hurrarop över vitsippor, gullvivor, solstrålar och blommande äppelträd. Ni får hålla på med era njutningar, men förvänta er inget stöd från mig. Jag bidar min tid och hoppas att jag får möta den i sinom tid med två brukbara armar och ett hjärta fullt av sång och kärlek. ;-)