söndag, september 24, 2017

Om saknad och framtid


Då har jag, ett par dagar senare än jag tänkt, fixat nya blommor till graven. Jag brukar försöka hitta blommor som håller sig i två veckor. Det hade de nog gjort den här gången också, men nu var de risiga på riktigt.

Jag saknar mamma och pappa mycket, och saknaden blir inte mindre heller. Ofta handlar drömmarna om dem. I natt var jag och hälsade på hemma på Fasanvägen, men det var de nya ägarna som var där. Jag hade ett litet barn som jag bar på, ömsom var det bonusbarnbarnet, ömsom min egen dotter. När det var Emmy så grät vi tillsammans över dagar som gått och över de goda minnen som vi förknippade med huset, när det var Cornelis hade han fullt upp med att förklara för mig hur jag skulle göra för att han skulle kunna göra nummer två... Men saknaden var den starkaste känslan. Jag undrar när den blir hanterbar.

Helgen har varit skön med gott umgänge och högmässobesök. Planerna inför kommande mandatperiod i kyrkopolitiken utvecklar sig även om inget är klart ännu. Kyrkans väl måste sättas främst! Apropå det: I morgon ska jag på processledarutbildning i Regnbågsnyckeln. Det är också en aktivitet som sätter kyrkans väl främst. Inte kan vi vara nöjda med en kyrka som inte låter alla komma in?

Saknaden är som sagt stor, men man kan inte låta den förlama livet och få en att leva enbart i det förgångna. Med arbete som Regnbågsnyckeln har man siktet inställt på framtiden. Dessutom, en av de saker pappa sa kort innan han gick bort var att all kärlek skulle värderas och vårdas. Jag ska göra mitt för att så ska kunna bli fallet också i kyrkan!

tisdag, september 19, 2017

Fyra punkter från veckan som bara börjat...


  • Stora framgångar i kyrkovalet, ett par utsträckta händer med anledning av det och många tankar på vad som gör kyrkan mest gott... Jag behöver vägledning!
  • En dag med Messy Church med en massa samtal i Alvesta gav nya tankar som jag hoppas ska ge mer bildning och idéer i Sensus regi.
  • Nästan 40 mil vid ratten idag skapade en viss trötthet, men med körsång tillsammans med Vox Communis kommer energin tillbaka!
  • Lite starstruck blir man ju av att luncha med en trefaldig Europacupvinnare 😃 Vad jag vet så känner jag inte så många landslagsspelare som dessutom har ett lyckat förflutet i Bayern München, men det kan ju räcka med en!


söndag, september 17, 2017

Snart har vi ett resultat

Då stänger vallokalerna om en kvart. Sedan påbörjas rösträkningen. En sanning med modifikation är det: Ytterdörrarna stängs. Det lär exempelvis ta åtskillig tid att beta av kön som fyller Birgittakyrkans kyrksal innan sista rösten är lagd och räkningen kan ta vid.

Fem vallokaler ska betjäna hela Kalmar pastorat. Något har alltså gått fel i planeringen här. Vi måste ju planera för att medlemmarna ska rösta, inte för att de INTE ska rösta. Jag såg och hörde idag flera stycken som vände och gick hem. Det skulle ta för lång tid att köa. Speciellt minns jag damen som var 89 år och gick till fel vallokal. Hon promenerade från Heliga Korset till Birgittakyrkan med sin rollator, men då var hon så trött att hon inte orkade ställa sig i kön utan gick hem. Tragiskt, och faktiskt lite skämmigt. Vill man rösta och man gör allt för att kunna göra det så ska man väl inte hindras av en timslång kö?

Nu hoppas och ber jag för ett valresultat som gynnar kyrkan och evangeliets utbredning. Vi i Öppen kyrka har gjort vad vi har kunnat och vi får hoppas att det har gett några röster i alla fall. TAck för dem!

Alla ska nås av nåden, utan undantag. Då ska inte kyrkan stänga dörren och stänga en del ute. Den ska vara öppen,  välkomnande och full av nåd och sanning!


onsdag, september 13, 2017

Kyrkan måste söka nya vägar!


Insändare i Östra Småland 14 september 2017 (replik på Lennart Johansson 12 september)
Det är en sanning att inget, inte ens kyrkan, är så bra så att det inte finns förbättringsområden. När vi i Öppen kyrka - En kyrka för alla hävdar att kyrkan ska vara öppen betyder det inte att den är stängd och låst idag, utan helt enkelt att öppenheten kan bli än större.
Vi vet att huvuddelen av kyrkans medlemmar inte är speciellt aktiva kyrkobesökare. Vi vet också att många lämnar kyrkan och att andelen invånare som inte är kyrkomedlemmar ökar. För oss är det självklart att reflektera över sådana fakta och i nästa steg försöka fundera över strategier som rätar upp utvecklingen. S och Lennart Johansson hanterar inte frågan på det sättet. Istället hävdar man att kyrkan redan gör allt som går att göra. Svenska Kyrkan är en god kraft i vårt samhälle, och mycket gott arbete uträttas inom Svenska Kyrkan, men med ett valdeltagande på 12-13%, med en gudstjänstfirande medlemsandel som är ännu mindre, med låg dop- och konfirmationsfrekvens och ett läge där flera grupper vittnar om att de upplever svårigheter att bli accepterade och att komma in i kyrkans gemenskap så kan vi inte likt S slå oss till ro. Det finns långt mer att göra. Svenska Kyrkan bör söka nya vägar för att bli viktigare och mer relevant för fler människor. Det är en angelägenhet för alla oss som bryr oss om evangeliets utbredning i världen!
När Jesus har öppnat pärleporten för hela mänskligheten och uppmanar oss att dela bröd och vin med varandra så ska vi se till att alla verkligen får komma in. Det spelar mindre roll vad vi som redan är inne anser om läget. Att påstå att allt är bra som det är inget framgångsrecept. Det första steget kan istället vara att ärligt lyssna till dem som upplever att kyrkporten är stängd eller för liten. Det är just detta som Öppen kyrka - En kyrka för alla vill prioritera. Först då kan vi göra något åt problemet, tillsammans. Det är nämligen vårt uppdrag att tjäna mänskligheten så som Jesus själv gjorde, genom ett evangelium för vår tid i praktiken.
Birgitta Axelsson Edström och Gunnar Thorbert, kandidater för Öppen kyrka - En kyrka för alla

tisdag, september 12, 2017

Höstmys 2017


Vi fikar, sjunger, lyssnar och umgås tillsammans och samlar in pengar till Min stora dag. Läs mer här. Under kvällen får vi veta mer om organisationens arbete och dessutom lyssna till Årets centrumutvecklare 2017. Det blir en kväll att minnas. Ta med dig grannen, vännerna och familjen och var med och bidra!

VÄLKOMNA!

söndag, september 10, 2017

En kyrka för alla nu och i framtiden


Insändare i Östra Småland 11 september 2017
I Svenska kyrkan ska det finnas plats för alla slags människor. Unga, medelålders och äldre som gillar kyrkan, tror på kyrkans roll i samhället och i våra egna liv ska vara med och bestämma hur vi ska ha det framöver. Vi medlemmar är alla lika viktiga. På valdagen syns det tydligast: Varje medlem har en röst och allas röster väger lika.
Många går till kyrkan någon gång ibland, i advent och jultid, på dop, bröllop och begravningar eller på konserter i Domkyrkan eller Slottskyrkan. En del firar vardagsmässa i Sankt Johannes eller i Heliga Korsets kyrka, och andra deltar ofta i gudstjänster och annan verksamhet i Två Systrars kapell eller i Birgittakyrkan. Många är kyrkfolk som länge haft kyrkan som sin trygghet, och andra är nykomlingar som nyss hittat dit för första gången eller kommit tillbaka. Vi i Öppen Kyrka anser att alla kyrkans medlemmar är lika viktiga. Allas röster behövs!
I kyrkan får vi bäras av tusenåriga traditioner och vi blir ibland provocerade av evangeliets tillämpning i vår tid och i vårt samhälles vardag. Ibland söker vi högtid och ibland enkelhet och innerlighet. När vi känner oss ensamma finner vi varandra i kyrkans vardagsverksamhet, och när vi känner oss omgivna av alltför många människor och alltför mycket stress finner vi i kyrkans stillhet rum för återhämtning.
En del av oss är nysvenskar som lär oss andra hur man bakar en mshabbak och hur man i andra kulturer visar omsorg om de äldre bland oss. Andra är svenskar sedan flera generationer som kan visa hur vårt svenska samhälle har utvecklats och varför kyrkan ser ut som den gör idag medan vi fikar kaffe och bulle. Vi lär av varandra och bygger en gemenskap kring evangeliet som håller i en nutida omgivning. Evangeliet är detsamma i alla tider, men det måste vara begripligt även i vår tid.
I vår öppna kyrka håller vi kärleken högt. I kyrkan är vi gamla och unga och barn, vi är singlar eller par eller familjer av olika slag såväl i kyrkbänkarna som bland de anställda och förtroendevalda. Vi i Öppen Kyrka anser att kvinnor skall ha lika goda arbetsvillkor i Svenska kyrkan som män. Vi har olika hudfärg, olika läggning, olika funktionsvariation och olika bakgrund och alla har rätt att bemötas med kärlek och respekt. Att mångfald är en tillgång ska inte bara vara ord utan också omsättas i handling. Par av samma kön får så klart ingå äktenskap i kyrkan. Och vi låter barn få ta plats! Det är barnens och barnbarnens kyrka vi ska förbereda, inte återskapa fädernas i en svunnen tid.
Vi är folk som sjunger från en kyrkbänk eller i en kör. Vi sjunger kanske bra eller dåligt – men vi sjunger gärna! Musiken i kyrkan är viktig och ska vara varierad. Här finns nämligen tonåringar som gillar Bach och tanter som gillar Beyoncé. I en öppen kyrka är vi delaktiga i gudstjänster, diakoni och församlingsarbete. Alla kan bidra på sitt sätt. I kyrkan har vi inte som mål att alltid tycka lika, men däremot att vi ska tycka om och respektera varandra. Vi är skapade olika med olika personligheter, men alla är vi skapade till Guds avbild. Genom att respektera varandra visar vi Guds skapelse kärlek.
I en öppen kyrka tar vi ansvar för vår värld i stort. Vi ska vara ett föredöme när det gäller att vårda vår gemensamma jord men också när det gäller människor som på olika sätt far illa av krig, svält och förtryck. Att kyrkan ställer sig på de förtrycktas och fattigas sida är naturligt och helt enligt evangeliets kärna. Det finns helt enkelt inget annat val för den kyrka som sätter Jesus och inte den egna bekvämligheten främst.
Ett bra sätt för dig som är kyrkomedlem att vara med och ta ansvar för vår gemensamma kyrka är att rösta i årets kyrkoval den 17 september. Om du delar vår vision om Svenska kyrkan röstar du på ÖPPEN KYRKA – en kyrka för alla, ett alternativ som står helt oberoende från de allmänpolitiska partierna. I kyrkan finns plats för alla slags människor, och så vill vi att det ska förbli.
Birgitta Axelsson Edström och Gunnar Thorbert, kandidater för Öppen kyrka - En kyrka för alla

lördag, september 09, 2017

Vanligt folk, typ...

Jag trodde att jag skulle dö som vänsterpartist. Detsamma sa en fd partikamrat norrut i landet för ett tag sedan. Vi verkar dela öde på det viset. Inget tyder på att någon av oss går tillbaka till ett parti som har utvecklats åt helt fel håll.

Folk brukade säga till mig att jag inte var som en "vanlig vänsterpartist". Det brukade göra mig ganska irriterad. Idag känner jag annorlunda. Efter att ha tillbringat en hel del tid i närheten av vänsterpartister från olika håll i dagarna så inser jag att det är hedrande att inte ses som en sådan. Vanligt hyfs och viss social kompetens vinnlägger jag mig om att både ha och visa. Bland vänsterpartister i gemen (naturligtvis finns det undantag!) verkar sådant ses som ett borgerligt och allmänt oönskat beteende. Tyvärr så är det beteendemönstret ganska likt det som vissa ledande SD-företrädare har. Det borde inte vara meriterande och/eller önskvärt.

Förresten, jag har av trollfabrikens lokale VD blivit kallad hycklare, hatisk och självgod. Det är inget problem. Det vore värre om han beskrev mig i positiva ordalag. Han var tydligen enligt vittnesmål runt och fotograferade på dagens Pridefestligheter. Tack och lov så missade jag honom i folkvimlet. Han kanske inte missade mig dock. Undrar vad han har att säga om att jag inte bara är feminist, kristen, gift med en liberal och engagerad i Öppen kyrka. Jag jobbar ju på Sensus också och det var i Sensus tält jag befann mig idag. Det går säkert att hänga ut mig för det också vid närmare eftertanke.

"You can't please everyone so you gotta please yourself" sjöng Ricky Nelson. Det ligger något i det, och så här i Pridetider så måste man väl tillåta sig att vara som man är och välja det sällskap som man trivs med och inte blir kvävd av. Jag har ingen anledning att ångra det val jag gjorde för tre år sedan. I Feministiskt initiativ beter vi oss som vanligt folk, precis som i de flesta partier. Det känns bra. Att vara som en vanlig feminist ligger närmare mig än mycket annat.